[Orig. Titel: The Omega Man]
IMDb. Wikipedia. Trailer. Omslag.
Fontana säger:
"Alla världens människor dör i en pest som spridits från ett biologiskt krig mellan Kina och Sovjetunionen. Nästan alla. Vetenskapsmannen och Överstelöjtnanten Robert Neville, spelad av Charlton Heston, kör omkring i ett öde Los Angeles, småpratar med sig själv, bryter trafikregler, shoppar gratis ur övergivna affärer. Men han är inte riktigt ensam. Efter solens nedgång kommer Familjen fram. Familjen är ett stort gäng zombieliknande kåpklädda människor som lider av albinism och tål inte soljus eller starkt ljus. Pesten döda de flesta omedelbart. Men för en liten del av befolkningen har sjukdomsprocessen tagit längre tid. Det här albino-liknande stadiet är det sista. Familjen leds av en fanatisk man som heter Matthias som sprider budskapet att all teknik och vetenskap måste förstöras eftersom dessa tillsammans med människan före pesten varit roten till allt ont. Familjen är ett mycket ljusskyggt sällskap som leds av Matthias som vore det ett sorts medeltida underjordisk kult. Alla som inte inordnar sig i sällskapet skall brännas och dö. De är ute efter Neville. Men Robert Neville har förskansat sig ovanvåningen i sitt gamla hus bakom stängda järngrindar och portar, bensindriven hiss och automatvapen på taket. Där lever han från kvällning till gryning i överraskande lyx och välmåga spelandes schack mot en modell av Ceasar, lyssnande på easy listening och dricker whiskey.
Härliga one-liners. En otäckt hotande atmosfär hela filmen igenom. Lite coolt att Charlton får i hop det med en foxy negress. Det flesta vet idag att Charlton var en konservativ, vapenkramande stofil i slutet av hans levnad. Vad folk kanske inte kommer ihåg är att han var en de av de första helvita Hollywoodstjärnor (tillsamman med Marlon Brando) som ifrågasatte rasdiskriminering samt det egna landets sätt att ta hand om sin urbefolkning.
En riktigt bra sci-fi rulle som är både lite camp och filosofisk samtidigt. Och naturligtvis skrämmande. Tyvärr är slutet lite halvtaffligt, vilket gör att den inte riktigt känns den klassiker den borde varit. "
